inledningsvis: om människor och våra fötter
detta ämne är något jag ofta är inne på eftersom jag får frågor/kommentarer om mina skor. "är det där sånadär tåskor?" frågar folk, och jag svarar ja, fast utan tår, men med tunna sulor.
jag har faktiskt själv aldrig läst boken born to run. däremot har jag fått den återberättad till mig och jag vet att den är uppskattad och har gjort intryck på folk. själv är jag ingen joggare. men själva titeln, born to run, tilltalar mig. människan är speciell i jämförelse med många andra djur för att hon kan springa. och fast det finns många djur som springer snabbare än oss, har vi en speciell förmåga att inte överhetta. vi klarar alltså väldigt långa sträckor och det finns mycket forskning som byggt upp teorier om att före tiden vi började jaga med hjälp av pilbågar, så var det våran förmåga att förfölja djur tills de kollapsade av utmattning eller överhettning som gjorde att vi kunde excellera som art. jaha, tänker du, vem bryr sig.
men är det då inte lite underligt vilken relation vi har till att gå och springa idag? löpning är en vetenskap och man ska forska på sig själv, vilken lutning ens fot har, gå på speciella löpband och ha experter som förklarar för dig vilken höjd och tjocklek på sula som just du ska ha, och vilka inlägg som bäst passar din hålfot, med mera och så vidare. för mig som sjuksköterskestudent är det något i detta som är absurt. om du går till doktorn och säger att du har ont i ryggen, och du inte är en person som har genetiska anlag för typ, ryggcancer eller skolios i sju generationer, så kommer läkaren att fråga om du har gjort dig illa, titta lite på dig, och rekommendera träning. det finns väldigt, väldigt få tillstånd där du inte rekommenderas att på något sätt bygga starkare muskler i din kropp som en första åtgärd mot smärta och förebygga framtida problem. men när det kommer till våra fötter, som faktiskt är lika komplexa system som våra händer, så får man istället sju inlägg och fem centimeter tjocka sulor.
det är, enligt mig, som att rekommendera människor med ryggsmärta att sluta leva normalt och bara ligga ner hela tiden för att det är då man har minst ont. som sjuksköterskestudent ser jag också vad som händer med våra fötter när vi blir äldre, och det är något av det mest tidskrävande som man sysslar med på en vårdcentral. svullna diabetesfötter, fotsår, hallux valgusar som behöver opereras, tår som slingrar sig runt varann likt rötter på grund av de trånga skorna vi burit i hela våra liv. you see where i'm going with this. om vi nu är skapta så, att gå och springa var vår allra största styrka, kanske det möjligtvis finns belägg för att tro, att det är något våra kroppar faktiskt är bra på. (no shit!)
så; barfotaskor har blivit en stor passion för mig. jag gör ingen hemlighet av att det är en klurig övergång att göra, från de skorna vi är vana vid, som nästan alltid är någon centimeter högre i hälarna än framme vid tårna, som skiljer oss ifrån jorden med flera centimeter så vi knappt känner skillnad mellan mjuk ängsmark och hård asfalt. men även om vi inte känner den skillnaden i våra fötter, så känner vi det i våra ryggar. om du känner marken under dig så måste du vara mer uppmärksam. du känner att det gör ont i hälarna om du inte distribuerar om vikten du trycker mot marken när du tar dina steg. även om du inte kände det, när du hade skor med dämpande sula, så kände din rygg det, och dina knän det. våra fötter och ben är gjorda för att vara en naturlig fjädring. vi har skapat skor som får oss att glömma bort och sluta använda den funktionen, och jag tror att det är en av anledningarna till att det är så vanligt att ha ont i ryggen nu för tiden.
sen ska ett slag slås för dämpande sulor, för vi är faktiskt inte gjorda för att gå på asfalt hela livet. det finns en balans. den här vintern har jag använt ett par wildlings north wolf, och de har hållit mina fötter varma, men stötdämpningen är ickeexisterande och jag blir hela tiden påmind om att jag behöver vara medveten om hur jag använder mina fötter för att inte få ont. så det är en balans. i skogen njuter jag av att varenda kotte är fotmassage.
så jag tänkte väl att jag skulle använda mig av den här sidan för att göra någon form av kunskapsbank om barfotaskor, och dokumentera min egen resa. den ovan nämnda forskningen i fråga är idag hämtad från en artikel ur new york times (från ungefär när boken born to run kom) som hänvisar till en intressant studie som man kan fördjupa sig i.
starten på något nytt?
i somras när jag var på en marknad på medeltidsveckan i visby fick jag syn på något jag inte sett tidigare, i ett tält där de sålde olika materiel för att göra sina egna medeltidskläder. det var en hög i ett hörn med en liten skylt där det stod "sulläder". det var tjocka stycken, kanske 5 mm, av läder och jag blev framförallt fascinerad av deras existens. sulan på de barfotaskorna jag började bära i mars 2022 hade redan blivit märkbart tunnare av naturlig slitning (är det inte obehagligt att tänka på all plast och alla små partiklar som bara skrapas av från våra skor och ger sig av ut i naturen?) och jag kom väl att tänka på att ja detta är ju autentiskt, det var nog sånt här läder man gjorde skor av på medeltiden. jag tänkte inte så mycket mer på det och gick vidare.
något som var hemskt sorgligt med att börja använda barfotaskor, för mig i alla fall, var att det inte finns något going back. det har varit skönt också, att kunna göra sig av med skor man vet att man inte kommer använda mer, men det finns några som jag inte har kunnat göra mig av med trots att jag samtidigt inte har kunnat använda dem. sen någon gång under vintern så har dessa två tankar gift sig med varann, samtidigt som jag hittade en facebookgrupp som heter DIY Barfotaskor. så jag har startat mitt mission att prova att själv sula om mina skor. hur svårt kan det vara?!
jag började med att bestämma storleken jag vill ha på sulorna jag vill byta till. jag utgick ifrån ett par groundies jag köpte förra året som kändes för stora då men lagom stora nu (när man börjar använda barfotaskor känns de ofta för stora, eftersom standardskor är väldigt smala. fötterna växer sedan en del på bredden när de äntligen får ta plats).
sedan började jag undersöka hur folk i den här DIY-facebookgruppen gör sina skor. jag är ingen mästersömmerska så jag är inte så intresserad av hela projektet med att sy överdelen till skorna också (vem vet - det kanske kommer senare) men alla verkar använda någon typ av gummisula som de hittar på en konstig webbsida som knappt specificerar någonting angående produkten. så blev det dags att djupdyka i gummi, och då finns naturgummi och syntetiskt. syntetiskt gummi är såklart katastrofalt dåligt, men trots att naturgummi kommer från ett träd och det känns gulligt och naturligt, så tar det för lång tid att bryta ner. det har kunnat påvisas att marina djur tar skada av naturgummits nedbrytningsprocess, trots att det finns några olika bakterier som kan bryta ner gummi. så jag är inte så sugen. men vi får väl se sen.
när jag började undersöka hur sulor i läder ter sig hittade jag mest fancy skomakarhemsidor som pratade om att man absolut inte får använda läderskor om det är det minsta blött ute och att man om man gjort det ska använda sadelsåpa och rengöra och smörja och låta skorna vila efteråt och bla bla bla. jag tänkte: så kan de ju inte ha tänkt på medeltiden...
och började leta efter det jag var mest av allt nyfiken på. SULLÄDER är något man köper per kvadratfot (gulligt) och jag räknade ut att om min fot var helt fyrkantig skulle jag behöva ca 250 kvadratcentimeter sula. en kvadratfot är tydligen 929.0304 kvadratcentimeter så jag beställde exakt en kvadratfot 5mm tjockt sulläder från altereds slöjd och skinn för de hade sån fin early 2000's känsla på sin hemsida (och det var typ 150kr billigare per kvadratfot).
jag är nyfiken på sån här sadelsåpa också men jag tror det är för fancy people. när jag försöker tänka logiskt så tänker jag att läder är skinn och skinn (t.ex. hud) behöver fukt (olja) för att må bra. så jag tycker att jag får använda dels den skovård jag redan har och dessutom skulle säkert typ vilken matolja som helst göra susen. tänk: medeltiden.
så; now we wait. och så får vi se när mitt sulläder anländer och när jag faktiskt fortsätter projektet. jag ska försöka ta lite bilder för historiska purposes också.